Bloggande i framtiden.

Jag kom att tänka på en sak, nu när jag sitter och läser alla bloggar mina vänner på äventyr runt om i världen skriver. Det skrivs om att det saknas vänner hemifrån och att det nya livet inte riktigt är som man tänkte att det skulle vara. Gamla vänner förbises hand i hand med att nya band knyts. 

Det var där det slog mig. Jag kommer inte att vara saknad hemma när jag flyttar. Jag är inte den personen som mina vänner behöver eller trånar efter när jag inte är med dem. Jag kommer när jag kommer och då är allting väldigt bra, men jag blir inte saknad när jag inte är där. Är inte det egentligen ett ultimat varande. Att inte behöva oroa sig för sina vänner när man inte är med varandra men fortfarande veta att de har det bra. Jag vill inte vara den som skapar ett tomrum när jag försvinner. För är det inte det man gör när man har blivit en förgivenhet hos någon? Jag trivs väldigt bra med att vara den personen som finns till och alltid är trevlig för någon men som man inte ska behöva sakna när den inte går att få tag på. Jag vill inte att folk ska vara beroende av mig, man ska vara beroende av sig själv men aldrig av någon annan. Man behöver kunna leva ensam utan att känna sig ensam. Jag tror att det är väldigt viktigt i något sorts vuxenhetsutvecklande. Men för det betyder inte det att jag inte tycker om att umgås med mina vänner. Bara för att man kan umgås med sig själv betyder inte det att personlig kontakt med andra människor är totalt nödvändig, det tror jag verkligen att det är. Att sitta hemma och prata, vara ute på en promenad, rusa runt på second-hand rundor eller gå ut och "ta ett glas" eller bara dansa är fruktansvärt viktigt för mig. Men jag vill inte behöva bli beroende av det. Jag får inte bli beroende av det, för då kommer jag aldrig kunna umgås med mig själv, någonsin. Då kommer saknaden bli alldeles för stor och mitt liv kommer bara kännas ensamt. Jag behöver vara den centrala punkten i mitt liv och jag behöver vara det viktigaste i mitt liv.  Jag behöver få kunna säga vad jag tycker, vare sig det är positivt eller negativt för att inte svika mig själv. Jag vill kunna åka någonstans utan att sakna för att kunna skapa mig en ny tillvaro. Jag vill också att mina vänner inte ska sakna mig när jag inte finns närvarande. Jag vet att de som jag vill ha kvar i mitt liv kommer stanna där utan att känna sig förbisedda för att jag inte hör av mig och vice versa för mig. 

Jag vill att mina vänner ska känna att de känner mig när jag skriver om mina eskapader och utforskningar på min blogg när jag åker, precis som jag gör nu.

Musik: En blandning av lugn och ganska dyster musik. Man blir dov.