Bra är jag.

Idag har jag varit precis den personen jag trivs bäst med att vara. Precis så som jag vill spendera min tid. Jag har varit den personen jag vill att mina vänner ska känna stämma om mig. Jag har inte varit en person som visar en sida om sig som man tycker är bättre än den vanliga. Jag har varit mitt vanliga jag och det är helt underbart. Jag har börjat skapa en verklig värld där jag trivs väldigt bra och där jag är precis den jag vill vara. Mina vänner får se en sida jag är och inte bara en sida jag vill vara. Jag har börjat skapa min egna värld.

Musik: The National med deras senaste skiva Boxer. mest låten "Fake empire" som ironiskt nog handlar om att skapa en fakebild av världen.

Dum

Hur många dagar har jag inte gjort något skolarbete på nu?

Ja, just det ja, bara åtta. Ja men det är ju väldigt smart Erik. 

Hur tänkte du dig att det ska fungera egentligen?

20-tal

Såhär ser min framtid ut.

Uppklädd och snoffsig.

I lööv.

20-talet ger mig en bekväm och trygg känsla så fort jag kommer i kontakt med det. Det har någon mystisk, barnslig overklighet över sig som får mig att bara vilja luta mig tillbaka i en mjuk fåtölj, sluta ögonen och färdas till en värld där alla ser ut som om de kommit direkt från en parad av färg, musik och glädje. Det är tryggt för mig.

Bilderna kommer från lite olika sammanhang där folk träffas iklädda 20-talskläder och dansar till musik och är glada.

Musiken för i kväll har varit Winifred Atwells galna ragtimepiano. Underbart att lyssna till.

Mitt liv, som jag vill ha det.

Mitt liv fungerar inte utan mina vänner.

Mitt liv fungerar inte om jag inte umgås med mina vänner.

För att umgås med mina vänner måste jag ha kontakt med mina vänner.

Jag har inte kontakt med mina vänner.

Mitt liv finns inte.

Erik, dina vänner tycker om dig och du ska inte vara rädd för att kontakta dem. Om de inte svarar beror det inte på dig utan på att de inte kan ta samtalet just för tillfället. 

Försök igen. Försök tills du kommer fram.

Musik: Dansmusik i de bra radiohitarnas tecken.

Något att komma tillbaka till.

Är det fel av mig att inte dela med mig av saker, när andra delar med sig till mig? 

- Till viss del håller jag med. Så klart ska någon få av mig när jag får av dem, men är det verkligen en självklarhet att andra ska få av mig som en fin gest. Jag har ställt en påse med té i skolans café för att jag inte vill behöva betala. På påsen har jag skrivit att det är mitt té och att ingen annan får ta. En nära vän frågade om hon fick ta av tét, men jag försökte fint förklara att om någon får ta kommer det bli en kedjeeffekt och sen kommer hela skolan börja använda mitt té. Var det fel av mig att inte bjuda på mitt té då jag hade en aning om att det snart skulle vara slut, eller borde jag bjuda min nära vän eftersom hon med största sannolikhet kommer bjuda mig på något i framtiden?

Musik: En tyst dag som startades med Hederos & Hellbergs mjuka pianojazz.

Gips med ett jack i fingret.

Jag har lite svårt att skriva. Jag har nämligen för tillfället ett hack i fingret och ett gips ovanpå det. Jag är ändå inte ledsen. Jag har inte ont och inget är fel. Det borde kanske vara värre efter att ha skurit bort en nerv i ringfingret med en kniv. Faktum är att jag är ganska nöjd med denna händelse. Jag har alltid varit rädd för smärta och att jag ska skadas eftersom jag aldrig riktigt vetat hur det känts att skada sig allvarligt, och visst, detta kanske inte var livshotande, men jag hade fortfarande kunnat förlora delar av känseln i fingret. Efter denna lilla händelse idag vet jag att det inte gör så ont och att det som var läskigt var att inte veta hur saker och ting ska gå med det skadade. Idag hade jag tur och det enda som ska göras är en operation för att sy ihop nervtrådarna med varandra och det ska göras i morgon.

Kom ihåg.

Till nästa gång, lämna inte legget hemma. +120 minuter utomhus i höstnatt är inte roligt.

Musik: Bitpop tillsammans med människors meningslösa köprat.

Oj, oj.

Min pappa har det inte så lätt. Han är själv ingen enkel människa att ha att göra med eftersom han har något som inte står rätt till. Han förstår helt enkelt inte att andra kan tänka på andra sätt än han själv. Han och jag har ofta olika åsikter, men han ska alltid ha rätt. Som ett litet barn ungefär. Samtidigt som han är väldigt svår har han det samtidigt väldigt svårt. Hans sambo, min styvmamma, är värre version av pappa. Det sägs att lika möter lika och i detta fall stämmer det otroligt bra. 

Båda är trevliga personer som är framgångsrika inom yrket och som har vänner som de tycker om och tycker om dem tillbaka. Att leva utanför deras hus väggar skulle för dem vara en utopi eftersom de då båda kan leva i sin sociala bubbla. Det är den världen de tycker om. Min pappa skulle må väldigt mycket bättre om han slapp vara hemma med min styvmamma i nacken hela tiden, hon som aldrig är nöjd med något. Pappa vet att deras förhållande inte fungerar, det är uppenbart för alla som bor här, och han tror att ha gör bra när han försöker tillfredsställa alla sambons krav. Han bygger tvättstugor, dränerar ett lantställe helt på egen hand. Han byter panel på huset, han gräver nya rabatter och lägger nya stengångar. Han bygger en veranda och planerar att bygga om garaget. Han ser en vision och blir exalterad över vilken fin fasad han kan skapa om allt går precis som han vill. Men vem är det som vill egentligen? Sambo sitter i sin säng och läser och är vresig och visar ingen omtanke alls. Försöker pappa prata med henne blir han "djävulen själv". Då finns det bara en sak att göra; förstärk den fina fasaden. Det är vad de båda lever efter. De har bara olika anledning till den. Sambo vill ha den för att det är fint utåt och vill leva i en egen dröm. Pappa vill ha den för att den är fin utåt och visar att han allt också lyckades ta sig från Älvängen några mil utanför Göteborg in till staden och skaffa sig en relation som ledde till den övre medelklassen, status, och han vill ha den för att få sin sambo att tycka om honom. Det finns ingen glädje, inte utan besök i huset.

Det blev jobbigt att komma hem. Det skadade den trevliga stämning som hade skapats av utomhusbio med Elin och en kopp té efter det. Konsthallsbesöket med bildklassen hade också bidragit till en bra känsla. Jag tycker om Maria mycket även om jag inte vet var vi har varandra. Hon gjorde mig också glad inför eftermiddagen. Sen kom kvällen och pappa öppnade sig för första gången om det, för mig, redan uppenbara. Han har det inte bra. Han säger att han har något att prata med, men det kändes som en lika stor lögn från honom som de från mig när jag sa att det gick bra i skolan i tre år. Han har det inte bra.

Musik. Fortfarande Ingrid Olava. Jag har lyckats att ta ut ackorden till Dylan-covern nu. Agnes och har första repet på söndag.

God natt.

Ingrid Olava får inleda det hela.

Än så länge har denna dag bestått av tre delar som i sin tur bestått av olika delar av dagens teman vilka har varit; 1) väldigt okontrollerad och, som det blir när det är okontrollerat, ganska jobbig  morgon som bara kändes besvärlig eftersom jag inte lyckades göra något av vikt, 2) ett ungHBTmöte i skolan som var lika trevligt som vanligt och 3) en eftermiddag full med inspirerande musik, té, nudelsallad och tidningsläsning. Den tredje delen är den jag tycker bäst om om mig själv. Det är inte för att jag inte tycker om mina vänner, utan helt och hålet på grund av att det är en tillvaro jag skapat helt själv. När jag är med mina vänner har jag roligt och jag trivs helt makalöst bra med dem, men där har jag inte eget ansvar för att det ska fungera och bli bra. Då är vi flera som tillsammans skapar någonting som vi tycker om, alla bidrar med något och det blir helt makalöst bra och jag mår prima. 

När jag är själv är det svårare. Då har jag alltid ansvar för att jag ska må bra. Det är i motsats mitt fel om jag inte mår bra. Ofta är det så.

Jag tänker väldigt mycket på hur jag vill att mitt liv ska vara, vilken person jag vill vara, vad jag vill göra, hur jag vill se ut, vad jag vill kunna och allt som påverkar hur jag är. Tankegångarna är inte förgäves, jag kommer fram till saker och de "svaren" är lite vad denna blogg ska handla om. Bloggen kommer också att handla om det jag funderar kring, jag kommer visa det jag inte trivs med i mitt liv, men främst kommer bloggen att handla om mina framsteg för att få mitt liv att bli mer som jag själv vill ha det. 

Denna eftermiddag är ett väldigt bra exempel på hur jag vill ha mitt liv. Jag vill inte sitta framför min dator och titta på amerikanska tv-serier i tre timmar i sträck för att sedan upptäcka att det har blivit mörkt ute helt utan att jag har ansträngt mig för att göra något jag tycker bättre om. Jag vill kunna bestämma mig för att göra någonting och sen hålla den visionen. Jag vill inte bara slentrianmässigt göra något som tar tid men inte ger mig något i utbyte. Jag vill kunna säga till mig själv "i kväll ska jag spela Final Fantasy" och sedan göra det i fem timmar och vara nöjd för att jag lyckades bestämma över mina fem timmar. Egentligen handlar det inte om vad jag gör, utan varför jag gör det. Jag vill alltid ha en förklaring till varför jag gör saker. I dessa fall ska anledningen till att jag gör saker vara för att jag vill göra det och inte för att det bara blev så. Ofta när jag gör saker är det dock den senare anledningen som regerar och efteråt känner jag mig bara tom. Jag vill vara den som har kontroll över mina handlingar, det ska inte vara min lathet.

Denna eftermiddag har varit en bra eftermiddag. 

Idag har jag varit duktig.

Musik: Ingrid Olava, har snurrat sedan jag kom hem. Favoriten är Dylan-covern "It's allright, Ma (I'm only bleeding).