Oj, oj.

Min pappa har det inte så lätt. Han är själv ingen enkel människa att ha att göra med eftersom han har något som inte står rätt till. Han förstår helt enkelt inte att andra kan tänka på andra sätt än han själv. Han och jag har ofta olika åsikter, men han ska alltid ha rätt. Som ett litet barn ungefär. Samtidigt som han är väldigt svår har han det samtidigt väldigt svårt. Hans sambo, min styvmamma, är värre version av pappa. Det sägs att lika möter lika och i detta fall stämmer det otroligt bra. 

Båda är trevliga personer som är framgångsrika inom yrket och som har vänner som de tycker om och tycker om dem tillbaka. Att leva utanför deras hus väggar skulle för dem vara en utopi eftersom de då båda kan leva i sin sociala bubbla. Det är den världen de tycker om. Min pappa skulle må väldigt mycket bättre om han slapp vara hemma med min styvmamma i nacken hela tiden, hon som aldrig är nöjd med något. Pappa vet att deras förhållande inte fungerar, det är uppenbart för alla som bor här, och han tror att ha gör bra när han försöker tillfredsställa alla sambons krav. Han bygger tvättstugor, dränerar ett lantställe helt på egen hand. Han byter panel på huset, han gräver nya rabatter och lägger nya stengångar. Han bygger en veranda och planerar att bygga om garaget. Han ser en vision och blir exalterad över vilken fin fasad han kan skapa om allt går precis som han vill. Men vem är det som vill egentligen? Sambo sitter i sin säng och läser och är vresig och visar ingen omtanke alls. Försöker pappa prata med henne blir han "djävulen själv". Då finns det bara en sak att göra; förstärk den fina fasaden. Det är vad de båda lever efter. De har bara olika anledning till den. Sambo vill ha den för att det är fint utåt och vill leva i en egen dröm. Pappa vill ha den för att den är fin utåt och visar att han allt också lyckades ta sig från Älvängen några mil utanför Göteborg in till staden och skaffa sig en relation som ledde till den övre medelklassen, status, och han vill ha den för att få sin sambo att tycka om honom. Det finns ingen glädje, inte utan besök i huset.

Det blev jobbigt att komma hem. Det skadade den trevliga stämning som hade skapats av utomhusbio med Elin och en kopp té efter det. Konsthallsbesöket med bildklassen hade också bidragit till en bra känsla. Jag tycker om Maria mycket även om jag inte vet var vi har varandra. Hon gjorde mig också glad inför eftermiddagen. Sen kom kvällen och pappa öppnade sig för första gången om det, för mig, redan uppenbara. Han har det inte bra. Han säger att han har något att prata med, men det kändes som en lika stor lögn från honom som de från mig när jag sa att det gick bra i skolan i tre år. Han har det inte bra.

Musik. Fortfarande Ingrid Olava. Jag har lyckats att ta ut ackorden till Dylan-covern nu. Agnes och har första repet på söndag.

God natt.