Igår kväll kom jag tillbaka till landet för länge sedan. Jag tänker nu att ett högt huvud inte längre är något värt. Jag vill tillbaka. Vet inte om det går. Jag skrev på ett hårt vykort med metallstärkta hörn - kanske så det ska klara färden, vad vet jag - om hur ledsen jag är. Ett steg. Kanske blir det bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar