Guldig mössa.

Guldig mössa, så är det. En sådan har jag på mitt huvud. Den är mycket fin, ungefär som en discokula, den kommer krydda min vinter på ett mycket positivt sätt. Jag hittade den när Jenny och jag var på expedition genom stadens, för ungdomar prioriterade, ekipageboutiqer. Vi var och shoppade. Vi hade det otroligt trevligt och sen fick mina fötter en släng av huvudvärk, fast för fötterna. Detta var i torsdags och idag är jag hemma i min soffa i min guldiga mössa och tänker på mitt födelsedagsfirande som nu spikats ganska så klart nu. Inga detaljer än, eller äsch. Det kommer vara den 9:e januari på Aftonstjärnan på Lindholmen. Mer än så får ni inte här och nu utan ni får vänta på era inbjudningar. Jag ska helst få ut dem i morgon för att hålla mig inom min planering. Så nu sitter jag och tänker på hur inbjudningarna ska se ut, och folk, ni kommer inte bli besvikna.

För en liten, liten stund sen var jag uppe och nattade (ett ord som för övrigt även betyder något i stil med; att hälla vatten på ett däck för att förebygga överhättning. Det lär man sig av RappaKalja) min lillebror. Väl uppe i hans rum ser jag ett, nästan, kliniskt rent skrivbord, sånär på några väl sammansatta legoslott och några böcker. Han sade "jag tycker det är jobbigt när det är stökigt". Min tioåriga lillebror är mognare än vad jag var när jag gick i nian! Det gör mig glad och lite stolt. 

Egentligen vet jag inte vad detta inlägg ska handla om. Laura var ju först, och sist, att kommentera det förra inlägget och då bad hon mig att skriva om något som gör mig glad och det har jag ju faktiskt gjort, omedvetet, redan.

Jag har faktiskt en tanke, den handlar om konst och är ganska kort.

Ni alla som någon gång läst en konst- eller kulturkurs eller rent av läst en välskriven dagstidning har säkert någon gång stött på frågan "Vad är konst?". Jag har gjort det ganska många gånger och , som jag tror, applicerat en förklaring i stil med "Det som konstvetare säger är konst är konst". Ett ganska dumt svar tycker jag. Inte med tanke på innehållet men på grund av att jag reflekterat lika mycket över svaret som jag skulle gjort om det låg en hästskit på vägen utanför en lada. Inte speciellt mycket eftertanke alltså. Detta var till några, två tror jag, veckor sen. 

Allt berodde på en uppgift vi fick i bildkursen jag läser. Uppgiften är inte speciellt viktig i sammanhanget men den fick mig att tänka på vad jag ville göra utifrån ett nytt perspektiv; vad är konst för mig? Svaret var faktiskt inte lika svårfunnet som jag trodde det skulle vara. Jag kommer inte ihåg hur jag kom fram till det, men jag kan säga att jag spenderat en hel del kvällar i min fåtölj tillsammans med té och Joanna Newsom i bakgrunden (grunden till mina mest intensiva tankestunder). I alla fall! Det jag kom fram till var i snabba svängar att det som skapats med en tanke som grund är, för mig, konst. Det kan låta som ett svar man kommit på bara för att slippa tänka på det, och för att kunna svara ett enkelt svar när någon frågar. Men så ligger det faktiskt inte till. Utan detta gör hela konstkonceptet väldigt mycket svårare att greppa med tanke på att man ger hela tolkningen mycket mindre regler, vilket leder till att mycket mer passar in inom ramarna, vilket i sin tur leder till att det inte finns någon typisk konst. Men det var ju just det jag ville hitta, en förklaring till konst. Istället står jag med en förklaring som gör konst till någon mycket mer diffust, men (och ett STORT MEN här) något som alla kan åstadkomma. Nu behövs det ju inte längre en konstintendent som beställer en tavla eller en galleriägare som köper ett kranium klätt i diamant för att det ska vara konst. Utan nu kan allt med en tanke till grund vara konst. Det är jättemycket! För mig var det inte ett svar för svarets skull utan något som har fått mig och kommer att få mig att mycket lättare kunna se på konst i många olika rum. Nu behövs det inte längre fina museer eller gallerier för att jag ska acceptera något som konst, utan nu behöver jag bara gå utanför dörren för hitta konst. Det är helt underbart! 

Detta är kanske den största insikten jag kommit till under mina tankesessioner i min fåtölj och jag kommer inte ens ihåg när den inträffade. Jag är då ändå redigt velig. Det var allt från denna gång, men frukta ej, jag kommer igen.

Musiken idag står Joanna Newsom för. Min favvorit.