Hem

Nu sitter mamma och mamma (aka Marie och Gustaf) och spelar Mario Kart och jag väntar på Josephine. Hon den där långa kvinnan som inte varit här i min nya kollektiva tillvaro än. Hon är alltid fin. Igår dansade jag på maskeradkalas som jag trodde skulle bli platt men visade sig vara en fantastisk parad i masker och fantasi. Det var väldigt lyckat. Jag dansade sönder mina skor och gick frysandes hem genom vinternatten. Hem till en Gustaf i köket och värme over flowing.